bgg

Dagens dagens handlar om hur kraftigt överviktiga personer är utsatta i vårt samhälle och inte alltid får sina medborgerliga rättigheter tillgodosedda av lämplig myndighet. I klippet får vi se hur Homer väljer att distansera sig från omvärlden genom att ikläda sig en "Fat guy hat". Kan detta bero på att han inte får plats att sitta på stolarna i de offentliga institutionernas väntrum? Vem vet.



I övrigt så var ju East festival väldigt trevlig. Förutom det faktum att vi inte lyckades spela rätt för fem öre. Dock skall det inflikas att jag under dagen hade ett linne viket resulterade i en imponerande bonne-bränna.

Dr. Unk

Dagen började med att jag och Mattias slöt upp framför våra respektive datorer och började spränga varandra i dataspelens vackra värld. Vi bestämde sen att vi inte kund e sitta och avra supernördar hela dagen och att Mattias således skulle röra sig in mot den kungliga hufvudstaden.

Det gjorde han och vi började känna oss brutalt hungriga så vi gick och köpte mat. I affären kom vi också på den smarta idén att vi skulle äta en hel fruktansvärd mängd chokladpudding. Så efter lunch drog vi igång några sköna Bert-avsnitt och började vräka i oss. Även om vi hade ätigt en redig lunch precis innan vi satte tänderna i chokladpuddingen så gjorde den bukstinnhet som snabbt infann sig att jag tror ännu mindre på Mattias utsaga om att han ska ha smällt i sig 16 portioner själv.

Vi begav oss sedan till Huddinge, för ett snabbt stopp innan vi åkte vidare till Fruängen där det var brutal-rea på massa musiksaker. På vägen gick allt som vanligt helt emot oss vilket gjorde att vi kom dit kl 18.00, vilket i sig gjorde att vi fick köa i 2 å en halv timme i spöregnet. Det var roligt, speciellt eftersom jag, när jag kom in endast köpte två paket strängar.

Det var Alles

Mr. Roovers

Efter att ha drunknat i glögg gårdagen till ära var jag icke kapabel till att lägga upp någon "dagens". Dock kommer dagens "dagens" att bli något extra! Dagens klipp behandlar det vitt utbredda tv- och alkoholberoendet. Är det någon som känner igen sig? I så fall, sök hjälp.




Martin och jag har haft en stunds kontemplation då vi intagandes ohälsosamma mängder chokladpudding har tittat på inte mindre än fem Bert-avsnitt. Inte illa pinkat av en vindögd höna med kolera. Och ännu bättre av oss.

Då uppstår ju frågan om huruvida vår intelligens är lägre än hönans och till det får man väl bara säga ja.

Dr. Unk

Här kommer som utlovat dagens Simpsons-avsnitt. Detta behandlar den ensamhet många känner i dagens samhälle. En ensamhet som kanske inte visar sig i vanliga fall utan endast lyser igenom vid vissa tillfällen. Så skänk nu en tanke åt alla ensamma människor i världen och skicka dem ett brev innehållandes en liten gåva. Kanske en fisk?



Med ett hagelgevär i handen är du säker när du manglar dina underkläder.

Dr. Unk

För att följa herr Pite-Paltes exempel ska jag också blanda in lite simpsons-nostalgi i bloggandet. Men jag gör det självklart på ett djupare plan än alla andra.

När Homer råkar ramla ner i en grav så kommer Bart och häller jord på honom för att det  är så fruktansvärt kul att hälla jord på folk. När Homer sen ligger på sjukhuset utspelar sig följande dialog mellan Homer och Dr. Hibbert

Dr. Hibbert: Homer, you have a mild back sprain. And you also ingested a dangerous quantity of grave dirt
Homer: Well, you're always telling me I should eat more dirt
Dr. Hibbert: Not dirt! V egetables!
Homer: Which grow in what..?

Det här visar ju bara att alla som synes vara dummare än golvplankor kanske inte är så dumma. De kanske bara tänker ett steg längre eller på ett annat sätt. Eller så är de från Blekinge.

Mr. Roovers

Här kommer som tidigare utlovat dagens Simpsons-klipp. Det behandlar faktiskt två dagsaktuella samhällsproblem. Både olycka och rattfylla. Således kan jag inte göra annat än att be er att luta er tillbaka och suga åt er så mycket visdom ni bara kan.



Som ni såg i klippet har Homer ett eget knep för att komma över sina depressioner. Nämligen att lägga sig i ett malt whiskey-bad. Något att testa? Nja, det skulle vara om jag blir deprimerad. Om någon är deprimerad där ute och läser detta ber jag er att pröva denna metod och sedan tala om för mig hur det gick.

Eder omåttligt nyfikne

Dr. Unk

Alles gut.

Nu har suttit på min breda bak och läst alla Mr Roovers 350 senaste inlägg (ja, de är så många, minst). Då slog det mig att vår ärade blogg behöver ett nytt delkoncept. Något med lite färg och rörelse. Då slog det mig likt en känguru med boxhandskar att jag i min upplysta vishet skall ta mig friheten introducera "Dagens Simpsons". Det kommer kort och gott innebära att jag i bloggen lägger upp ett Simpsons-avsnitt varje dag (eller mer secifikt de dagar jag orkar) vilket behandlar dagsaktuella ämnen och samhällsproblem.

Eftersom jag är så fruktansvärt kär i mig själv kommer jag inte att lägga upp dagens avsnitt i detta inlägg utan först i nästa bara för få mina internet-genitalier att växa ytterliggare 2 centimeter.

Eder tillgivne

Dr. Unk

Ja, jag känner mig som en tallrik gröt, eller en betongvägg, eller en dammtuss. Nu ororar ni er säkert allihop och tänker: "Oj, den här gynnaren är minsann psykist sjuk" det är jag inte. Stilla er oro! Allt beror bara på att jag måste göra ett fruktansvärt uslet tråkigt religionsarbete men för att min hjärna ska få vandra iväg från det en sekund så börjar jag tänka på annat smart. Smart som i att jag är en tallrik gröt. UTAN SYLT!

Imorgon ska jag äta ett kilo tapetklister eller byta namn till Jean. Inte bestämt mig än men det är skönt att vara ledig på måndagar så man har lite extra tid att göra viktiga saker.

På tisdag ska jag inte göra något viktigt, förutom att ha uppspelning på dramat. Om det nu är viktigt, alla är så usla och den vidriga kvinnan Ronka kommer bara att förstöra mitt annars så fina morgonhumör.

På onsdag ska jag nog inte heller göra så mycket viktigt, inte torsdag heller.

På fredag däremot är det bal. Då ska jag ta på mig kostymen och gå och vara odräglig i den, ser jag fram emot.

På lördag är det East! Nu är jag visserliggen, likt en snuskig fästing, bortplockad ur artistskaran, det medför ju att kvaliteten på the overall-performance sjunker med ca 50%. Nej, nu ska jag sluta vara så fruktansvärt självgod, det finns ju så många som irriterar sig på det, men å andra sidan kan ja ju irritera mig på deras fruktansvärda mindervärdeskomplex så jag vill dö men det är en annan femma. Hur som, 30-40% är det nog. Det är jag övertygad om!

Lena Pling Plong, bara sjutton år!

Mr. Roovers

Ibland känner man sig lite sur, ganska sur, men ska ändå försöka göra något bra. Det beror på att man är just bra. Kruxet ligger då i att man inte kan kontrollera sin omgivning som inte har någon som helst förståelse för ens hjärnas otroliga paltkoma (ja, jag brukar pressa in palt i näsan) och bara springer runt och gör underliga saker.

Det får mig att tänka på Bert, jag tänker ofta på Bert. När Bert har fått reda på att han ska få glasögon är han självklart sur för att han kommer bli en brillis, men han har ändå tagit sig samman och gått med sina föräldrar till pappa Fredriks affär för att kolla ut ett par moderna glas. Hans pappa blir då till ett barn i en godisaffär korsbefruktat med en grävling i en centrifug och tar fram de löjligaste glas han kan hitta, sätter de på sin son, tittar lite roat på honom och säger skrockandes: "Hohoho, Carl Bildt!."

Så kan det kännas ibland, man blir så matt så att man kan lika gärna bara lägga sig på hallmattan och tugga på fransarna.

Innan någon nu tror att jag har drabbats av någon allvarlig depression så ska jag bra klargöra att så är inte fallet. Jag kom bara på att fenomenet förekommer ibland och att jag ville skriva om det.

Eder Tillgvine,

Mr. Roovers

..Som jag går till ibland.  Så sjöng Christer Björkman, fast vi alla är nog övertygade om att det itne är flickor han går till  första hand. Hur som, det var absolut inte det jag tänkte skriva om.

Jag tänkte skriva om att det finns en flicka, en flicka som ingen står ut med. Kanske någon någonstans i världen men jag har i alla fall inte hittat någon sådan ännu. Hon är allt som man inte vill att en flicka ska vara, och dessutom skrattar hon vansinnigt högt (ofta så hon viker sig dubbel) åt sina egna skämt medan resten av personerna i rummet ser på med största förvåning i ögonen. Tycker hon verkligen att hon är rolig?

Hon är så oerhört tråkig så att det känns som att man är på väg ner i graven bara man ser henne men hon kan inte på något sätt förstå att hon är en på tok för stor portion för gemene man så att alla bara blir fruktansvärt irriterade på henne! Och fan, inte nog med det: HON KAN INTE ENS UTTALA SITT EGET NAMN ORDENTLIGT!

Nog om henne, nu till något helt annat.

Vem fan uppfann klarinetten? Det har aldrig någonsin funnits ett mer ologiskt instrument. Vad är vitsen med att ha olika grepp i olika oktaver och dessutom ha ihåliga klaffar, det är bara som en liten ring som sitter runt lufthålet. Varför kunde man inte sätta dit solida klaffar så att det är okej att missa några millimeter med sina svetiiga prinskorvsfingrar utan att det påverkar tonen ett dyft! FÖRBANNELSE!

Imorgon ska jag repa med efteterna (Ja, det blir F om man läspar (Läfpar)) inför East Festival... tror jag. Jag får vara med på en hel låt! Förra året spelade jag fem (-ish) låtar av otroligt sviktande kvalitet så i år får jag nöja mig med en. Desto roligare får jag sola likt en Charlie Parker på rohypnol, och eventuellt någon ledsjukdom som gör att jag inte kan röra fingrarna lika snabbt. Den 30e maj på Mååååsssen i Skogås, eastfestival.se

Sist men inte minst, mitt förra inlägg, som tycks vara skrivet för en kort stund sen skrev jag i förra veckan men lyckades inte publicera förrän nu, därav de täta intervallen mellan de två senaste inläggen.

Yours Sincerely,

Mr. Roovers

Jag har kramp i huvudet. Det är som att hjärnan inte orkar göra någonting. Eller som man har myntat i världens bästa bok att man ibland kan lida av otäcka dagdrömmar. Som när hjärnan ploppar ut ur örat och det blir så svårt att tänka ut hur man ska få tillbaks den.

Jag har även kramp i magen och i benen. Jag är hungrig som en stenåldersmänniska måste ha varit efter att den sista mammuten dog ut och jag har nyligen samlat mina sista krafter för att gå till kylen och inventera. Den var som vanligt inte fylld med något bra så jag måste bege mig till affären, men som sagt så är ju mina krafter slut. Vad ska man göra? Ingen vet!

För att stilla era nyfikna lustar så ska jag, vilken dag som helst skriva ett inlägg med någon sorts mening, substans! Jag har funderat på vad det ska handla om mlänge men jag måste vara i rätt sinnesstämning för att kunna använda min syrligaste ton och framföra budskapet i rätt anda. Där har vi nåt att se fram emot.

Igår bytte jag glödlampa i min sänglampa.

Förra helgen mördade jag en trappa!

Mr Roovers

Dagen till ära är jag smått melankolisk. Vet inte riktigt varför. Kan det bero på att istället för en krispig surround-inramning till fotbollsmatchen som pågår på min TV så hörs bara ett högfrekvent ljud? Kan det vara för att prinsen av Dubai har visat sin bakdel under dagen? kan det bero på att jag är transvestit...I alla fall en gnutta metrosexuell? Eller kan det månne vara så att så fort jag försöker vara lite kreativ kommer någon och ber mig sänka..."Tänk på grannarna, pojkvasker" ....och samtidigt passar på att förbanna min kroppsform.

För en herrans lång tid sen skrev jag om när jag som litet barn kom till McDonald's för att få mig en fin bil i mitt Happy Meal men nederlagets ständiga tombola gjorde att jag istället fick en Betty Spaghetty-docka. Jävla osis tänker man direkt.

Men faktum var att jag faktiskt hade väldigt roligt med min Betty Spaghetty. Hon hade inte bara ett par retro rullskridskor på "blana" utan även fruktansvärt många överrörliga leder och jag kunde roa mig i timmar med att sätta Betty i roliga positioner. Hur många positioner kan en leksaksbil ha?

För att i övrigt summer ungefär allt så har jag fruktansvärt tråkigt. Inga vänner, ingen trädgård att leka i, inte ens en Betty Spaghetty! Tur att man har Spotify så man kan rensa hjärnan med lite Philip Glass!

Apropå Glass så är jag sugen på sorbet men på tok för lat för att masa mig till affären, över gatan. Varför kan inte jag ha blivit en friluftsmänniska som gärna vill gå ut och gå, med ryggsäck alltså!

Mr. Roovers!

MItt inlägg kommer, sin titel till trots, inte att handla om hur man bäst gör bort sig offentligt. Den kommer istället behandla det omåttligt intressanta ämnet Subkulturer och dess anhängares samspel med de lokala miljöerna i kollektivtrafiken.

Tanken slog mig idag när jag satt på 742an mot Huddinge C då det plötsligt klev på en bleksvart varelse. Nu förstår jag att ni kliar febrilt i era huvuden och frågar er hur svart kan vara blekt, men det är faktiskt möjligt för vissa. De har så mycket svarta kläder, accessoarer och färger i övrigt att den lilla hud man kan skåda framstår som vit som krit.

Min första tanke var förstås som alltid "Men för helvete.... och så vidare..." men sen slog mig tanken att den där personen kunde mycket väl få vara, fast den passade absolut inte in där. Jag kom då på den snygga affärsidén att man borde bygga om bussarna så att de passar alla. Den som såna som hon jag såg får åka på kan ju vara en källare där man kan dricka blod.

Så om något storföretag, i första hand busstillverkare, bara kontaktar mig så kan vi säkert göra upp om ett licensavtal.

Mr. Roovers - allmän pseudonym