Kung i baren

Här kommer två tips på vad du inte ska göra om du vill ha en lång och lyckad kväll på krogen, och undvika ångest dagen efter (fler tips kommer inom en snar framtid):

1. Ta med kontokortet. Har det hänt att du upprepade gånger varit inne på din kontohistorik, sett att du gjort av med över tusenlappen på en kväll, förbannat banken som snott dina pengar och sedan kommit på att du det aktuella datumet var ute på krogen med dina vänner? Då är du helt klart i riskzonen och borde omdelbart tänka över huruvida du är oförmögen att ha hand om ett kontokort vid festliga tillfällen. Dock kan det vara ett bra socialt knep att flitigt bjuda sina vänner på tequila och annat trevligt då man automatiskt blir populär när det är dags att gå ut. 

Vill du ha få vänner, men pengar: Lämna kortet hemma.
Vill du ha många "vänner", men lite pengar: Ta med kortet.   

2. Diskutera saker med vakterna. Låt bara bli helt enkelt. Ser du en man eller kvinna i uniform, avlägsna dig genast från platsen annars är risken att kvällen tar slut alldeles förtidigt. Även om du kanske tror att du räddar en kär vän från att bli utkastad om du börjar argumentera i dennes ställe så är detta inte fallet i de flesta fall. 

Exempel på en som inte följt alla dessa råd.

/Josefine - Pingviner är trevliga dom
     

Jag är som stålmannen...Nästan i alla fall.

Imageskapande glasögon [redigera]


Glasögonbärare har i många sammanhang ansetts vara intelligenta, i andra har de varit nördar. I synnerhet personer med tjocka glas har förknippats med nördighet. En tönt som Clark Kent kunde till exempel med sina glasögon knappast misstänkas vara Stålmannen. Den unga bibliotekarien eller bokhandelsbiträdet med uppsatt hår och glasögon förvandlas till en skönhet enbart när hon släpper ner håret och tar av sig "brillorna".

Källa: Wikipedia

När jag läste detta blev jag först glad. Jag är nämligen glasögonorm och att folk betraktar en som intelligent pga detta är ju en trevlig tanke (nördteorin brydde jag mig inte om, lite kul är att jag jobbat som bibliotekarie dock).
  Sedan slog det mig att: "Fan, jag använder ju linser varje dag". Då förstår ju inte folk hur smart jag är, eftersom jag faktiskt har synfel trots att de inte kan se det. Jag ställdes nu inför två alternativ.
 
1. Börja använda glasögon till vardags och visa alla att jag, trots min hårfärg inte är så dum.   
2. Fortsätta bära linser och ja, låta allas världsbilder förbli som vanligt.


Efter en lång, inre överläggning, gick jag för att hämta mina glasögon. Det fick bära eller brista, trots allt är det ju avsevärt mycket lättare att ta på sig ett par glasögon än byta hårfärg. Då slog det mig. Men "Daaaa!", man kan ju inte lite på fakta från Wikipedia! Hur skulle det se ut om man gjorde ut ett projektarbete t ex?
 
/Josefine - Ja, det var en pik om att Wikipedia inte är en pålitlig källa.
 
  


Allt har en baksida



För att fortsätta på samma, otroligt mogna tema, som min kollega så bjuder jag härmed omvärlden på denna fina bild.
Vem bakdelen tillhör tänker jag dock inte avslöja, men den tillhör någon person som var hos Mattias Qvist i lördags.

/Smaken är som baken - delad

Nu ska vi gå och cybertowna...

Jag vill i detta inlägg försvara mig efter påhoppet av Martin Rost i tidigare inlägg.

Till att börja med så kan jag konstatera att Martin Brost har fått allt om bakfoten (någon som är chockad?). Jag gjorde nämligen klart att jag kunde gå med på att det hette Laser Game och inte Laserdome. Det var väl egentligen det som var kärnan i diskussionen, alltså att själva aktiviteten hade ett NAMN och inte att jag kallade det just laserdome? Herr Rost hävdade nämligen bestämt att man bara sa att man skulle till Cybertown och så förstod hela världen vad man skulle göra där. Jag ifrågasätte då honom och påpekade att om någon utländsk person, som en skåning, skulle komma till hufvudstaden på besök så är det ju långt ifrån säkert att denne vet vad man sysslar med på Cybertown och att man då var tvungen att säga vad fan man skulle göra där. Den alltid lika envisa Martin vägrade dock gå med på att "spelet" hade ett namn. Men komiskt nog så var det han själv som berättade för omvärlden att man spelar laser game eller som vi säger på svenska, laserspel, på Cybertown. 

Trevligt dock att Martin nu erkänt hur fel han faktiskt hade, och jag hoppas att han är man nog att erkänna att jag faktiskt hade rätt redan från början då jag inte sa emot det minsta när någon kom med förslaget att det kanske heter laser game.

/Josefine

Kan man få för mycket av det goda?



Min käre bloggkompanjon Mattias påstår sig kunna äta SEXTON portioner chokladpudding på en dag. Det är sjukt. Martin har under ett Simpsonsavsnitt fått i sig åtta portioner, även detta är onormalt men på något sätt förståligt då Herr Rost är fanatisk när det kommer till just chokladpudding.
  För att få svar på huruvida Herr Qvist förvränger sanningen eller ej har förslag kommit om att helt enkelt låta personen i fråga smälla i sig sexton portioner under bevakning av oss andra. Så nu är det upp till bevis Mattias.
 
Tack för mig.

/Josefine - Orgasmer är som julklappar, man kan aldrig få för många

Dagens outfit

Martin Rost och Emil Carlström har mycket att lära

Dessa två pojkar har missförstått det här med att man ska matcha kläder. Man behöver inte dra det till överdift. 
Tänk om två damer hade kommit i likadana klänningar till en tillställning. Hur pinsamt skulle inte det va liksom!? Personligen hade jag ju bara döööött om detta inträffat. Pinsamt värre people.  

Slutsats: Att övermatcha kläder med varandra är ett BIG NO i modevärlden.

/Josefine -  Ni hittar mitt profilfoto bredvid ordet ironisk i uppslagboken

Så tragiskt att det är komiskt - en inblick i en fd. korsbandsinvalids liv

Nu när alla pojkarna har presenterat sina spalter på bloggen tänkte jag att det var dags för lilla mig att hoppa ner i träsket  tillsammans med dem.
 
Mina kära kollegor har täckt de flesta stora och världsliga ämnen som man kan tänkas filosofera över i livet, så mitt uppdrag blir istället att behandla något lite mer jordnära. Nämligen händelser och tankar om mitt eget trevliga liv. Egocentriskt så det bara smäller om det, men ack så intressant. Det är  ju faktiskt så att de flesta stora bloggares bloggar handlar om just deras egna liv, trots det faktum att de är tråkigare än Östra Gymnasiets rektor Stefans tal på julavslutningarna.
 
Men, men. Hur skulle världen se ut om man struntade i att ha inlägg om "dagens outfit" och vilken färg man målat naglarna med på sin blogg? Förmodligen skulle det vara en mycket finare och bättre värld, men eftersom loppet redan är kört så är det bara att acceptera läget. Så i framtiden får ni gotta er i lite av min vardag.

PS. Jag har inte målat naglarna idag, men jag lovar att bättra mig.
PS 2. Jag har heller inte fotat min outfit idag, men om någon gärna vill veta så kan jag beskriva den med ord i nästa inlägg.

/Josefine - En trekant är så mycker mer än bara en geometrisk figur

RSS 2.0