Onomatopoesi - irrelevant

Dagen till ära är jag smått melankolisk. Vet inte riktigt varför. Kan det bero på att istället för en krispig surround-inramning till fotbollsmatchen som pågår på min TV så hörs bara ett högfrekvent ljud? Kan det vara för att prinsen av Dubai har visat sin bakdel under dagen? kan det bero på att jag är transvestit...I alla fall en gnutta metrosexuell? Eller kan det månne vara så att så fort jag försöker vara lite kreativ kommer någon och ber mig sänka..."Tänk på grannarna, pojkvasker" ....och samtidigt passar på att förbanna min kroppsform.

Kan det bero på att jag håller på bli galen??nelag ilb åp rellåh gaj tta åp oreb ted naK

Ingen vet, ingen vet, ingen vet......

Något annat som kan vara värt att nämna är att jag i ett euforiskt tillstånd av duktighetskänsla hade bäddat in min fjärrkontroll (bipi-bipi) under underlakandet och sen sprang runt och letade efter den i minst ett decennium. Då kände jag mig superfånig, fånigare än fånigast. Carl-Bildt-elevråds-fånig (för er som har sett klippet på Youtube)

Det är sannerligen tragiskt att på den gemensamma bloggen är det bara jag som skriver, jag och min superpseudonym, så det är inte jag. Eller..?? Vad är jag? Om jag är pseudonymen så är pseudonymen ett begrepp i tredje person och således inte jag.  Om jag är jag i första person så är det inte pseudonymen, men det är pseudonymen som skriver. Finns jag? Vem är jag? Vem jag än är så är jag fan nästan djup!

Hur som, summan av kardemumman är alltså att eftersom jag inte finns, eller åtminstone inte är jag så kan jag inte skriva. Jag lämnnar det åt någon annan.

Eder Tillgivne

Mr. Roovers

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0