bgg

Om man ska tala lite i bilder en stund så skulle jag å det grövsta vilja påstå att på den mörka sidan av gatan finns alla saker som jag inte alls tycker om och stör mig nåt så in i helvete på.

Jag börjar med en sak som inte är jättevanlig men som ändå sker. Som alla vet så är det bara idioter som bloggar, och oftast inte om alls lika viktiga saker som jag. En hemsk sak som förekommer är då att man låter ett ord, ett påhittat sådant, representera en känsla. Det är förstås helt okej om man skriver "Gaaah!". Men in det scenariot man skriver "Yummie! Vilken as god pasta sallad" borde man inse hur värdelös man är och göra nåt åt sig själv så att andra ska kunna stå ut.

Den irriterarande meningen får mig att tänka på det jag absolut hatar mest i hela världen; särskrivningar! Hur kommer det sig att man kan vara så rädd för långa ord att man måste dela upp dessa i flera, något mindre, ord? Kan man inte, i ett ögonblick av osäkerhet, bara försöka att i en mening skriva så få ord som möjligt.

Till exempel om jag ska skriva meningen "mina pokémonkort är mitt ljus i livet" och är en typisk särskrivare så skulle jag ju skriva "mina pokémon kort är mitt ljus i livet".  Den första meningen innehåller då sju ord istället för den andra meningens åtta. Då är ju den första rätt.  Och risken att man gör för få ord och skriver "minapokémonkort är mittljus i livet"  är ju minimal eftersom man då är helt jävla dum i huvudet!

Det finns mer saker jag inte tycker om, men skrev jag alla de skulle ingen orka läsa och många skulle nog bli rätt arga så jag lugnar mig för idag.

Adieu!
 //Captain Fury with a stain of blood at the hat!